Emanuel and Aijans Blog | Blogg av Emanuel och Aijan

Ännu en dag i Taldykurgan med olika händelser. Först så åkte vi till polisen för att ordna till mitt Tech Passport för bilen men det blev problem igen. Jag måste åka till Almaty igen då de hade skrivit 3 fel på det gamla kortet. Trist.

 

Men men. På eftermiddagen spelade lokala laget i Taldykurgan fotboll och jag och Aijans pappa åkte dit för att kolla. Det var första gången jag var på fotboll på riktigt och det var en viss känsla måste jag säga. Tiden gick mycket snabbare än på TV tyckte jag. Matchen var ganska lugn men Taldykurgan hade greppet tror jag. De tog ledningen med både 1-0, 2-1 och till slut med 3-2. Motståndarna lyckades kvittera två gånger, första gången på en retur från försvaret och andra gången på en frispark som gick in till höger om målvakten som inte gav så mycket i situationen. Du kan se några bilder nedan från matchen.

 

Det var fint väder och det var skönt att komma bort från alla dokument, poliserna, ett 100-tal var dock på plats så de slapp vi inte. De har hård säkerhet och läktarbråk är det nog inte någon som vill ens tänka på här. Det är ju bra tycker jag, man vill ju inte gå på fotboll och riskera livet!

 

Jag kommer nog göra detta till en tradition, nästa match är den 8 april på eftermiddagen och har vi tid så åker vi nog dit igen. Priset, 5 kr, är ju inte heller så farligt... 

Så var jag här igen. Jag är i Almaty på dokument jakt... Läs gärna med en viss känsla av ironi. Denna gång gäller det bil dokument som jag behöver så jag kan köra min egna bil. Här måste man ha ett sk Tekniskt Pass, (TP), för bilen samt besiktning och körkort plus försäkring om man vill kunna köra. Mitt problem just nu är att mitt TP endast är giltligt under min visum period. Som du kanske kommer ihåg fick jag nytt visum för några veckor sedan – något som tvingar mig att förlänga flera viktiga dokument. Jag skall inte berätta allt i detalj men skall försöka ge en kort översikt av månadens händelser.

Efter att först ha åkt med taxi till Almaty fyra timmar kom jag till kontoret där de ger mig tillstånd att förlänga mitt TP. Väl där så sade de att det skulle ta tills måndag att få ett papper med deras underskrift på. Vi hade dock talat med chefen förra gången och jag fick ännu en gång tala med chefen (idag var det en annan där). Han gick med på det men endast om jag skulle komma efter 18:00 på kvällen och hämta pappret. Detta betyder att man skall ta med sig lite $$$ åt honom som tack för hjälpen. Jag drygade ut på det och började snacka med han om lite allt möjligt. Jag satt kvar i hans kontor 30 minuter medans han satt och arbetade och sprang ut och in. Jag hade ju inget att förlora på det. Jag tänkte att kanske 500 tenge skulle räcka för att få pappret direkt – jag kollade efter men jag hade inte lösa pengar. OK, tänkte jag, det får väll vara då. Jag sitter kvar och frågar lite frågor om processen med min bil och plötsligt säger han att efter 10 minuter kan jag få mitt papper. Detta kom som en lätt chock för mig men det visade jag inte. Så jag väntade lite längre och sedan skriver han ut pappret och skriver på det! Amen! Prisa Herren att jag inte betalade eller började försöka! Bed gärna för kommande dagar då jag måste ordna fler dokument. Att Gud kommer gå före och mjuka dem så de snabbt godkänner våra papper.

Folk säger att det man skall ha i första åtanke när man gör någon form av affärer eller besöker tjänstemän här är att de vill ha pengar för att hjälpa till. Annars tar det en vecka eller två för att få sina dokument. Detta börjar visa sig för oss men jag tar det inte personligt – det enda jag kan göra är att be och vänta. De vill tillslut bli av med mig så då skriver de på eller ger mig papprena jag lagligen har rätt till! Detta är otroligt att förstå för svenskar tror jag men jag börjar förstår lite grand.  Skrämmande.

Andra saker som hänt är att jag har haft ett bra samtal med Grace församlingen i Taldykurgan där jag kommer hjälpa till i framtiden. Pastorn lade ut sin vision om ett rehab center för fängelsekunder och hur man kan hjälpa dessa in i samhället igen på ett bra sätt. Det hela binder ihop socialt arbete med företagsmöjligheter på ett bra sätt. Allt grundat på moraliska och bibliska värden. Jag kan inte skriva allt nu men jag fick intrycket att denna projekt idé kommer fungera bra. Min del kommer isåfall att vara som datalärare och ev. engelsklärare för deltagare som kommer från rehab centrena. Grundläggade Office lektioner samt datakunskap och ev. hemside utveckling önskas från Grace. Detta är något du kan bedja för specifikt. Att Gud kommer hjälpa oss att starta igång projektet snart!

Sista saken jag vill skriva om är vår egna familje situation. Vissa av er kanske redan vet om det – annars så läs här: Aijan är gravid och väntar vårt barn. Vi är 95% säkra på att det är en pojke. Hon är redan i 5 månaden och vi planerar att föda i Almaty. Vi bor just nu hos Aijans pappa men vi känner att vi måste hitta något eget snart. Vi skulle helst vilja köpa ett hus eller lägenhet direkt utan att behöva hyra och ge bort pengar så enkelt till någon. Vårt problem är att få ihop runt 100.000 dollar (620 000 kr) som det skulle kosta skrivande stund. Vår säkerhet är dock att om vi skulle kunna köpa ett hus så kommer värdet dubblas inom några år – detta är ett långt samtalsämne - men jag kan kort säga att Kazakstan växer upp ekonomiskt sett och år 2030 skall landets ekonomi vara bra. Då kan man tänka sig hur mycket ett hus kan kosta! Här finns även möjlighet att investera. Att köpa ett hus idag och fixa till det och sedan vänta något år och sälja är bästa affärsidén som finns här just nu.

Bed att vi skall kunna få ihop pengar eller hitta annat boende som passar vår ekonomi!

Om bilen blir klar innan måndag kommer vi även åka till en by där vi kommer vara inblandade i ett AIDS seminarie som OM håller i här. Bed att bilen blir klar så vi kan åka dit! Mer info om det kommer nästa vecka.

Så var dagen kommen och jag fick tillbaka mitt pass med nytt visum. Som du kanske kommer ihåg så sade immigrations polisen i Almaty att jag var tvungen att ha privat visum för att kunna gå vidare med min ansökan om långtidsuppehållstillstånd. När jag öppnade passet såg vi ganska snabbt att det var business visum igen som jag hade fått och endast för sex månader. Det visade sig att de har någon typ av kontroll nu så det är svårt att få längre visum.

Jag gick ännu en gång till immigrations kontoret och visade mitt visum men de sa samma sak igen. De hänvisade till någon lag och jag trodde på dem. Efter detta fick vi dock veta att jag som gift med en lokal person har mer rättigheter än andra utlänningar som bor här. Jag skall kunna ansöka om tillståndet och hänvisa till dessa skäl. Nu hade det gått en och en halv vecka sedan vi började med pass och visumet. Vi trodde det skulle gå snabbt och enkelt att få en underskrift och sedan åka tillbaka till Taldykurgan, men så blev det alltså inte! Igår fredag åkte vi ännu en gång till deras kontor och ville tala med dem och be dem visa oss lagen och på så sätt sätta mer press på dem. Men men, det var ju fredag och då arbetar inte alla här fick vi reda på… Vi fick dock ett telefonnummer så vi kan ringa på måndag innan vi åker dit igen.

Det kanske inte låter så jobbigt att bara åka dit men tänk då på att Almaty är en väldigt trafiktät stad och just nu är det kallt och halkigt också. Det tar runt en timme att åka dit för oss. Att sedan ta sig hem tar minst lika lång tid! Nu är det lördag och vi har vilodag och tänker inte på alla dokument och resor hit och dit. Vi tror att vår Fader leder oss igenom detta system och att vi tillslut kan få underskriften och gå vidare med allt. Allt har stannat upp pga deras motvilja att skriva på. De väntar säkert på att vi skall komma med en chockladask med mer än chockladbitar i… Men vi tänker inte göra som de vill i den frågan utan göra som lagen säger att vi har rätt till. Visar det sig att lagen är korrekt som de säger så måste vi göra så annars så måste ju de göra som lagen säger. Så det är så det ligger till just nu på den fronten.

En artikel skriven av reporter Astor Jönsson i Vetlanda och som publicerades i Vetlanda Posten.

 

VETLANDA.
Han googlade fram information om sin arbetsplats i Kazakstan. Det handlar om Emanuel Henrysson från Fageräng utanför Vetlanda. Han är dataexpert och har sysslat väldigt mycket med att göra hemsidor på internet. 2003 hade han en dröm – att få arbeta på en kristen TV-station i Kazakstan, men han visste inte hur han skulle få information om en sådan. Då gick han in på sökmotorn Google – Kazakstan – kristet och fick på så sätt mail-adressen till den kristna TV-stationen CNL med säte i storstaden Almaty. Nu mailade Emanuel till CNL och frågade om det fanns något jobb för honom där.
 
Det dröjde inte länge innan han fick ett jakande besked, och snart satt han på planet på väg till sitt drömland Kazakstan. Emanuel hade besökt landet redan 2002 tillsammans med missionär Ingvar Holmberg och på något sätt fattat kärlek till landet. Han kom med på en tre månaders
kurs organiserad av missionsorganisationen OM, där han fick lära sig mycket om kazakisk kultur men också fick inblick i det ryska språket. Så fick han börja jobba som oavlönad volontär vid CNL. En av Emanuels uppgifter blev att utveckla TV-stationens hemsida, men han arbetade också med reklamsnuttar, som senare skulle sändas i kanalen.
 
Emanuel Henrysson besökte i början församlingen New Life i Almaty men blev senare inbjuden till en annan kristen församling. Han kände sig hemma från första stund.
Där träffade han också Aijan, som efter fyraårig universitetsutbildning hade tagit examen som geolog. Men eftersom det inte var så lätt att få arbete som geolog jobbade hon med andra saker. Bl.a. ledde hon språkkurser och översatte barnböcker. Efter ett tag sa det klick mellan Aijan och Emanuel och de blev ett par. I oktober 2005 gifte de sig, och bröllopet blev en mix mellan kazakisk och västerländsk kultur. Emanuels föräldrar Lilian och Owe reste den långa vägen till Kazakstan för att vara med på bröllopet.
 
För ett par månader sedan flyttade Emanuel och Aijan till hennes hemstad Taldykorgan – en lugn och fin stad med 150.000 invånare. I den staden finns många fabriker men inte många tjänsteföretag, men Emanuel hoppas ändock på att kunna få ett arbete inom hans specialområde datorer och hemsidor. I dagarna är Emanuel på blixtvisit i Sverige för att ordna ett nytt pass och han reser inom kort tillbaka till sitt nya hemland. Kazakstan har väldiga
oljekällor, och den största kunden är USA. Men man är rädd för att Kina skall gå in och köpa
oljefält framöver. Bensinen kostar idag 6 kr litern, och en trerummare i Taldykorgan går löst på 300 dollar per månad. I Almaty var hyran dubbelt så hög, och ingen begriper varför hyrespriserna har stigit så våldsamt den senaste tiden. Emanuel berättar att en arbetarlön i Kazakstan ligger på ungefär 300 dollar i månaden (2000 kr), men då är levnadsomkostnaderna naturligtvis väsentligt mycket lägre än i Sverige..
 
Nu hoppas Aijan och Emanuel att de skall kunna skaffa en lägenhet när han kommer tillbaka.
För tillfället bor paret hos Aijans pappa. Emanuel tar en dag i sänder och hoppas att han skall komma underfund med vad han skall syssla med i framtiden. Han vill gärna kombinera
arbete med datorer och hemsidor med evangelisation i någon form.
 
Text och foto: Astor Jönsson
 

Otroligt. När man trodde att våren hade kommit så började det snöa igen. I morse vaknade jag upp och blev överraskad när det snöade ute. I Almaty hade det börjat bli som vår och kylan hade avtagit. Men då kom snön igen. Just nu på kvällnen snöar det mycket och jag tog några bilder som du kan se nedan. Annars har jag ordnat med nätverket här på OM kontoret och det fungerar nu. Det var jätte bra att det kunde ordnas. Nu återstår lite mindre saker att fixa till och sedan är det klart.

 

Aijan kommer till Almaty ikväll efter snart en månad där vi var på olika ställen. Jag kommer visa saker jag köpte till henne från Sverige.

 

OK. Vi hörs!